Får jag använda engelska varningar i en svensk webbutik?

Engelska varningar räcker inte för en nederländsk webbutik

För en webbutik som säljer till nederländska konsumenter måste varningar och säkerhetsinstruktioner vara på nederländska. Engelska är då otillräckligt, även om målgruppen behärskar språket väl — lagen fokuserar på konsumentens språk i leveranslandet, inte på vad konsumenten råkar förstå. En QR-kod som hänvisar till en engelsk eller annan språkversion löser detta inte: informationen ska finnas direkt på produktsidan själv.

Vem som bär denna skyldighet beror på rollen i kedjan. Tillverkaren utarbetar varningarna och ansvarar för rätt språkversion; distributören — till exempel en webbutik som säljer färdiga produkter från annan part utan eget märke — behöver inte skriva denna text själv, men kontrollerar att det erforderliga språket finns innan produkten erbjuds. Denna åtskillnad missas ofta: den som säljer en produkt under eget namn eller märke räknas själv som tillverkare, även om produkten köpts någon annanstans och bara försetts med en egen logotyp. För denna säljare är utarbetandet av rätt språkversion därför en egen skyldighet, inte något som ligger hos någon annan i kedjan. För en webbutik som också levererar till Tyskland eller Belgien räknas språket per destinationsland: tyska för Tyskland, och nederländska, franska eller tyska beroende på språkregion i Belgien. Den som betjänar flera länder behöver därför flera språkversioner av samma varning.

Var det står: artikel 9 i GPSR

Denna skyldighet följer av artikel 9 i Verordning (EU) 2023/988, som föreskriver att varningar och säkerhetsinformation tillhandahålls på ett språk som konsumenten förstår. Eftersom detta är en förordning gäller denna regel direkt och identiskt i alla 27 medlemsstater; vad som skiljer sig mellan länder är inte själva skyldigheten utan vilket språk som betraktas som konsumentens språk där.